Akademiska publikationer
Jag är anknuten till ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms universitet. Mestadels forskar jag som ursäkt för att få läsa forskning. Den röda tråd som löper genom mina forskningsintressen kan sammanfattas som begärskonkurrensens former i framväxten av den sentida kapitalismen. Vad vi får och bör begära förändras genom historien, ofta drastiskt. Det är en ekonomisk fråga i högsta grad, med långa vågor tydligt identifierbara. Här upplöses det mest intima i individen till historiska metamedvetanden, energiintensifierad varuproduktion och moralisk repression av svaga grupper. Olja, opium och ofred, alla fenomen intimt förbundna med varandra i det historiska spel som är begärskonkurrensen.
Varors värde – första monografin i det indexkritiska projektet.
Nu finns resultaten av mitt och Rasmus Fleischers forskningsprojekt om kvalitetsvärderingar i konsumentprisindex som generöst finansierats av Vetenskapsrådet 2019-2023 att läsa i en snygg, inbunden, grön, akademisk bok på svenska från Daidalos. "Vilken aggregering av väsentliga kvaliteter!" skulle en indexräknare utbrista. Du "kommer aldrig se på ett index med samma ögon igen" utbrast Carl Cederström i Aftonbladet. Bäst sammanfattas ändå bokens innehåll och implikationer för vår syn på index i avsnitt #10 av den härliga podden Värdet av pengar. (Här får vi nämligen med med Pontus och Lis hjälp trassla in indexberäkningarna i kaloriräkningens longue durée, expertsamhällets 1900-tal, regressionsanalysens förföriska men falska lösning på kvalitetsproblemet, modeteoriernas motstående tendenser i värderingen av långt mer än kläder, möjligheten med ett piggelin-index, inflationsbekämpningens ideologiska blinda punkter och teknikoptimismens genomslag i kvalitetsjusteringarna för bilar och datorer.) Länge leve indexkritiken!
Bildningsboxen, Norstedts - med min essä om Freud och Kokainet
Nu är äntligen min utvidgade och omskrivna essä ute i handeln och i snyggt format därtill (för snyggt, ingen lär läsa utan bara stirra på trycksaken så som med min avhandling, hmmm). Här har jag expanderat rejält den essä jag skrev för Anekdot. Här är också en klurig, smygande radikal omkastning i samläsningen av psykoanalysen och farmacin i de sista sidornas analys som jag gillar. Därtill, massor av nytt om Sacklers opiumimperium på reklambasis och Coca-Colas rus-simulacra-imperium på samma basis. Nåväl. Jakten på normalitet via tung berusning går vidare.
Indexkritisk essä om drogernas ekonomiska historia i A&N
CAN:s tidskrift Alkohol & Narkotika är Sveriges bästa och bredaste på narkotikaområdet. Jag fick ovanligt gott om utrymme för att ge min bild av hur drogernas ekonomiska historia hänger samman med mitt indexkritiska projekt. Texten är kanske inte akademisk i strikt mening men så nära en essä kan komma på ett så komplicerat område tänker jag. Väl bekomme!.
Recension av Björn Johnsons nya bok om Nils Bejerot och den svenska narkotikapolitiken i CAN:s tidskrift Alkohol & Narkotika
Indexkritik – mitt nya forskningsprojekt, start i augusti 2019
Jag och Rasmus Fleischer har fått finansiering i tre år på ett forskningsprojekt om "indexkritik". Vi ska där undersöka uppskattningen av ekonomiskt värde som ligger till grund för konsumentprisindexberäkningarna. Hela projektet presenteras här.
Pre-Hague Opiates Control
Kapitel 1 i antologin The Balanced Recipe, Springer 2017
Det är vanligt att se tiden innan den internationella, prohibitionistiska narkotikapolitiken som "oreglerad" och "fri". Det är lätt bilden som smyger sig in till och med i droghistorisk forskning. Det blir lätt följden av ett anakronistiskt perspektiv på "droger" och "drogproblem". När vi ser att 1800-talet inte reglerade de problem vi ser som självklara med droger får vi lätt för oss att de var oreglerade. Så är inte fallet, opium reglerades – hårt. Men, inte som rusdrog utan som gift. Målet var inte att hindra rus eller beroende, utan dödsfall. I denna artikel visar jag på denna tidigare reglering och påpekar att dessa var lyckade utifrån sina egna uppsatta mål. Trots fri tillgänglighet på tung narkotika dog väldigt få per capita av dess användning. Denna situation framstår som obegriplig med dagens katastrofala situation där människor dör som flugor, både i absoluta tal och som andel av befolkningen jämfört med 1800-talet. Artikeln gör det mycket tydligt att historisk forskning för att förstå denna obegriplighet är ytterst angeläget. Historien kan vara framtiden.
Giftets värde – Apotekares förståelse av opium i Sverige, 1870-1925.
Avhandling i ekonomisk historia (monografi), Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet; Makadam, 2016.
Jag har ännu inte lyckats särskilt bra i mina många försök att sammanfatta avhandlingen. Den ligger i skärningspunkten mellan medicin-, drog- och ekonomisk historia och borde intressera forskare på alla dessa fält. Vad som uppmärksammats mest i receptionen är dess dagspolitiska implikationer som är utlagda i inledningskapitlet. Där diskuterar jag vad som händer historiskt när problematiseringsfokus för opium skiftar från rusdrog till gift, och vad vi kan förvänta oss vid ett liknande skifte idag. Historiskt tyder mycket på att farmaceuter åter skulle få användning för sina särskilda kunskaper på själva apoteken (en idag underutnyttjad resurs). Läkarna skulle dra sig tillbaka från narkotikafältet en aning, och få mer tid åt att använda sina specialkunskaper (vilken inte är moraliska omdömen av olika människors psykologiska behov och begär). Dödstalen hos tunga missbrukare skulle sjunka kraftigt och omedelbart. Kriminaliteten skulle sjunka radikalt när en av de mest lukrativa marknaderna rycktes undan från de yrkeskriminella nätverken. Beroendebruket torde öka inledningsvis, särskilt hos medelklassens ungdomar: detta tror jag skulle vara den enda allvarliga nackdelen med en giftets diskurs återetablering i hegemonin. Att sammanfatta hur den historiska forskningen i avhandlingen om opiumhistoria i allmänhet och apotekarnas diskussioner om allt från priser, vetenskap och reklam i synnerhet underbygger dessa antaganden är svårare att beskriva kort. Ladda gärna ner avhandlingen med knappen nedan och läs, läs och bli upprörd!
Eller… köp boken. Den är helt underbart vacker nämligen, formgiven av Josefin Janson. Du kan ha den framme när du har gäster så kommer dom tro att du läser jättesvåra böcker som också är lockande snygga och så kommer de tänka att du är nån man verkligen vill ligga med.
Det självständiga arbetet – en plats för emancipation eller automation?
Utbildning & lärande, 2016, vol. 10, nr. 1
Här begår jag en ganska nedgörande, nedgrävande kulturkritik av dagens universitetsutbildningar. Paradoxen att staten kräver självständighet hos sina underlydande är lika kul som övertygelsen att demokrati kan bombas fram ovanifrån. Dessa självmotsägelser genomsyrar alla diskurser i någon mån och en av människans styrkor att just förmågan till tänkande genom kognitiv dissonans. Kulturkritiken jag här utifrån Jacques Rancière anlägger på den pedagogiska forskningen ska ses som kritik i produktiv bemärkelse, sökande efter självständighetens genealogi och undertryckta alternativa innebörder – dess arkeologi.
Klassificeringskriget. Signalpolitik mot vetenskap: den brittiska drogpolitiken.
Glänta, 2007, #2-3.
Jag och Carl-Michael Edenborg var gästredaktörer för Glänta när de gjorde ett dubbelnummer om droger. I den här artikeln skildrar jag kontroversen kring neuro-psyko-farmakologi-professorn David Nutts arbete med att på regeringens uppdrag göra en vetenskaplig uppskattning och jämförelse av olika drogers totala skadeverkningar. Det hade aldrig gjort förut absurt nog. Regeringen ville förstås få en vetenskaplig grund till sin restriktiva narkotikapolitk (man bad ju endast om uppskattningen av skadorna, inte om drogernas eventuella nyttor och nöjen). När de väl fick listan blev de dock ursinniga. Vetenskapen var skandalös. Min artikeln fokuserar på meningsutbytet mellan politikerna och vetenskapsmännen, ett samtal som snurrar runt runt rakt ner i ett svart hål där alla politiska sanningsanspråk imploderar i realpolitisk hänsyn om "signaler".
För övrigt översatte jag i samma nummer en härlig text om skrivande på droger genom litteraturhistorien, ett utdrag från Sadie Pants Writing on Drugs (en översättning som var tänkt att omfatta hela boken men som jag fortfarande inte fått mer än klar till 2/3). Jag rekommenderar den varmt.