Serier, illustrationer
Det var via seriemediet jag närmade mig kosten och poesin. Jag fann att man kunde sublimera sin vrede och längtan istället för att söka de mest precisa, retoriska och teoretiska uttrycken och förklaringarna till den i akademisk text. Det behövdes något så barnsligt som serier för att jag skulle förstå att sanningen kunde uttryckas på helt olika sätt. Att sanningen i grund och botten är en övertygelse, en upprepningsbar och kollektiv neurologisk "sanningseffekt" i hjärnan, ett rus. Sedan denna befriande insikt kan jag inte sluta läsa och amatörmässigt teckna serier. Förr drev jag bloggen "seriemord", men jag har förlorat inlogget… Nedan ges ett litet urval av det jag gillat bäst av det jag gjort.
Helbilder
Strikt sett är ensamma illustrationer med textinslag inga "serier", inga bilder i serier kort och gott. Jag gillar dem ändå mer och mer.
En av de tidiga "CSSS-helbilderna", denna döpt till "Historien". Här konflateras 9/11 med den ikoniska bilden av amerikanske soldater som reser Old Glory på en ö i Stilla havet under Andra världskriget. Ett imperiums upp- och nedgång i en och samma bild. (C.S.S.S. står för Centrum för Sociologiska Serie-Studier.)
Den här hette "Till aska" minns jag. Förgängligheten är den manifesta innebörden förstås men jag gillar framförallt leken med seriemediets former för att framhäva temat.
En hjärna som försöker förstå en hjärna avbildar sig själv som fullständigt oändligt obegriplig.
En vän berättade just för mig hur man i deras borättsförening försöker beräkna hur mycket av det ljus som föreningen betalar för som också lyser upp vägen framför huset mittemot. Målet: att fakturera för ljusöverskottet. Att något är utanför marknaden, gratis eller obetalbart, kliar som ett eksem hos rationella nyttomaximerare. Synsättet är unikt för vår tid.
Marknaden är så makalöst anpassningsbar. Kommunistiska imperier, banandiktaturer och välfärdssamhällen; nanosekundsnabb finansbubbla, fjärrhandelsbaserad protokapitalism eller deflatoriska konjunktursspiraler nedåt – överallt kan driftiga eller desperata människor finna sätt att tillgodose sina medmänniskors behov – mot en liten pekuniär ersättning. Jag älskar det mer än jag hatar det.
Jag åkte till Istanbul i tre veckor en vinter, bara för att sitta och titta på oljetankers vid Bosporren. Jag såg dock mycket mer än så.
Masskonsumtionssamhället - baserat på människors längtan att utmärka sig som unika. Fabian Göransson berättade en kul sväng på det där för mig i somras:
"Vänstermänniskor är excentriker på jakt efter ett kollektiv. Högerfolk är massans människor på jakt efter en identitet."
Förvånande negativ till alkohol i den här tidiga bilden (inte så förvånad över reklamens prominenta roll, hahaha, jag HATADE reklam förr).
Jag älskar verkligen de där Jan Lööf-artade helbilderna som man kan gå in i och upptäcka allt fler detaljer. Vore jag duktig skulle jag göra många fler och bättre sådana.
Tre en-rute-serier jag gjorde i jakt på den allra mest minimalistiska serierutan. Från ett streck (två dimensioner) till en prick (en dimension) till tomhet, noll dimensioner. Men alla med samma trygga "Trippelkris-ångest" man ägnade sig åt under 00-talet.
En tidsfråga.
Kanske ska man vara tacksam för alienationen. Vill vi verkligen konfronteras med livet i vardagen?
Jorden – också en tidsfråga.
C.S.S.S. – "Upplysningen"
C.S.S.S. "Stillheten".
Tecknad i svallvågorna efter Deep Water Horizon.
C.S.S.S. "Återkopplingar"
Vissa drogvaror är direkt analoga till kreditens i produktionssättet.
C.S.S.S. "Växthuseffekten". Publicerad i Ordfront magasin, någon gång i slutet av 00-talet. På denna tid var klimatångest ännu en av de främsta orsakerna till politisk oro. Det var också då "rent kol" med nya tekniker lovades som bot av ett Vattenfall som just var i färd att skandala sig fram i den tyska brunkolsindustrin.
