Serier, illustrationer
Det var via seriemediet jag närmade mig kosten och poesin. Jag fann att man kunde sublimera sin vrede och längtan istället för att söka de mest precisa, retoriska och teoretiska uttrycken och förklaringarna till den i akademisk text. Det behövdes något så barnsligt som serier för att jag skulle förstå att sanningen kunde uttryckas på helt olika sätt. Att sanningen i grund och botten är en övertygelse, en upprepningsbar och kollektiv neurologisk "sanningseffekt" i hjärnan, ett rus. Sedan denna befriande insikt kan jag inte sluta läsa och amatörmässigt teckna serier. Förr drev jag bloggen "seriemord", men jag har förlorat inlogget… Nedan ges ett litet urval av det jag gillat bäst av det jag gjort.
Helbilder
Strikt sett är ensamma illustrationer med textinslag inga "serier", inga bilder i serier kort och gott. Jag gillar dem ändå mer och mer.
En av de tidiga "CSSS-helbilderna", denna döpt till "Historien". Här konflateras 9/11 med den ikoniska bilden av amerikanske soldater som reser Old Glory på en ö i Stilla havet under Andra världskriget. Ett imperiums upp- och nedgång i en och samma bild. (C.S.S.S. står för Centrum för Sociologiska Serie-Studier.)
En vän berättade just för mig hur man i deras borättsförening försöker beräkna hur mycket av det ljus som föreningen betalar för som också lyser upp vägen framför huset mittemot. Målet: att fakturera för ljusöverskottet. Att något är utanför marknaden, gratis eller obetalbart, kliar som ett eksem hos rationella nyttomaximerare. Synsättet är unikt för vår tid.
Marknaden är så makalöst anpassningsbar. Kommunistiska imperier, banandiktaturer och välfärdssamhällen; nanosekundsnabb finansbubbla, fjärrhandelsbaserad protokapitalism eller deflatoriska konjunktursspiraler nedåt – överallt kan driftiga eller desperata människor finna sätt att tillgodose sina medmänniskors behov – mot en liten pekuniär ersättning. Jag älskar det mer än jag hatar det.
Masskonsumtionssamhället - baserat på människors längtan att utmärka sig som unika. Fabian Göransson berättade en kul sväng på det där för mig i somras:
"Vänstermänniskor är excentriker på jakt efter ett kollektiv. Högerfolk är massans människor på jakt efter en identitet."
Förvånande negativ till alkohol i den här tidiga bilden (inte så förvånad över reklamens prominenta roll, hahaha, jag HATADE reklam förr).
Jag älskar verkligen de där Jan Lööf-artade helbilderna som man kan gå in i och upptäcka allt fler detaljer. Vore jag duktig skulle jag göra många fler och bättre sådana.
Tre en-rute-serier jag gjorde i jakt på den allra mest minimalistiska serierutan. Från ett streck (två dimensioner) till en prick (en dimension) till tomhet, noll dimensioner. Men alla med samma trygga "Trippelkris-ångest" man ägnade sig åt under 00-talet.
C.S.S.S. "Återkopplingar"
Vissa drogvaror är direkt analoga till kreditens i produktionssättet.

C.S.S.S. "Växthuseffekten". Publicerad i Ordfront magasin, någon gång i slutet av 00-talet. På denna tid var klimatångest ännu en av de främsta orsakerna till politisk oro. Det var också då "rent kol" med nya tekniker lovades som bot av ett Vattenfall som just var i färd att skandala sig fram i den tyska brunkolsindustrin.


Kassören – ett år i kassan.
Jag gjorde en stripserie åt Internationalen under 2000-talets mitt. Det var en anti-Rocky, den skildrade inte den charmiga slackern som i samma södermalmskvarter vid samma tid saggade runt och konsumerade sig en individualitet utan den anonyma arbetare som handräckte honom runkoljan med ett leende. En vinter i Italien snickrade jag ihop ett album av de 52 striparna och gav ut på eget förlag. Min vän, förläggaren på Vertigo där jag extrajobbade, hjälpte mig och skrev detta förord:
"FÖRORD KASSÖREN
Då köparen, hungrig eller rik, med blodsockret vid fotknölarna eller talande i sin mobiltelefon, full av uppblåst självtillräcklighet eller förkrossad och skamsen efter något obetydligt eller livsavgörande nederlag, istället för att som sina förfäder jaga, samla, odla eller byta till sig sina födoämnen och sitt tvättmedel har flyttats fram genom kön till matbutikens kassa, denna kö som förvandlar henne till ett matematiskt objekt, en nummer tre eller fyra, som styckar upp hennes livstid i moment representerade av dem före henne, människor som bara utgör hinder och störningar, knappast människor alls, snarare materiella klossar som stoppar upp tidsflödet, och konfronteras med kassörskan, eller snarare tvingas möta denna människa på andra sidan disken, en person med en livshistoria, en kropp med ett sinne och med tankar, en annan som enligt den lilla ritualen hälsar kort och därefter meddelar det matematiska resultatet av varornas värde, i bästa fall förvrider munnen i ett leende och visar ögonvitorna, ett leende och ett par ögonvitor som döljer en avgrund av reflexioner, ställningstaganden och begär, då uppstår en utbytbar och onödig mänsklig kontakt som reducerats till det ekonomiska utbytets naknaste form, köpandet och säljandet, förfrämligad genom en lång rad förmedlingar och distanseringar till obegriplighetens gräns, den raka motsatsen till det nakna köttets och den viskande förälskelsens intimitet, en på sätt och vis sorglig och samtidigt alldeles faktisk representation, och i denna nödvändiga och kortvariga relation, på alla sätt motvillig, blir det nödvändigt att dölja den mänskliga andens oändliga rikedomar, hjärnans sublima möjligheter till oändliga associationer, bilder och idéer, synapsernas symfoniska spel där själsfraktalerna breder ut sig i alla dimensioner, ty köparen vill verkligen inte veta att kassörskan ser henne, köparen vill inte bli betraktad, hon betalar för att slippa bli sedd, hon har makten i det ögonblicket, hon har makten men ingen frihet, ty liksom herren inte kan befria sig från slaven men slaven kan befria sig från herren, kan kassörskan frigöra sig från köparen, men köparen aldrig från kassörskan, och denna smärtsamma paradox tvingar henne att inte tänka på kassörskans tankar, inte tänka på kassörskans blick, ty denna blick är ett hot mot den enkla relationens trygga, malande existentialitet."
Carl-Michael Edenborg
21 oktober 2006